30 december 2009

En körig dag på jobbet slutade 14.00, det var skönt att gå därifrån. Kallt ute men otroligt fint, solen skiner och fullt med snö på träden.
Marie, jag och hundarna tog en skön promenad, sen middag och städning innan Christian kom. Han var glad över att komma hit och det var länge sen, inget tjat än om att åka till pappa. Säger till och med att han har längtat efter mig, härligt att höra.
I morgon jobbar jag dag sen på kvällen ska vi åka till Iggesund till Micke och Monika, dom ska bjuda på mat. Vi brukar fira nyår tillsammans.

GOTT NYTT ÅR ALLA SOM HAR LÄST MIN BLOGG OCH VÄLKOMMEN TILLBAKA 2010, DÅ SKA JAG FÖRSÖKA LÄGGA IN LITE BILDER, SKA BE PETTER ELLER SANDRA VISA MIG HUR MAN GÖR....

Måndag och vardag

Då var det vardag igen några dagar, jag är ledig i dag och jobbar kväll i morgon. Juha jobbar dom här dagarna. Igår var vi på KM i tyngdlyftning, Petter har börjat med det sen en månad tillbaka och han verkar tycka att det är roligt. Han fick sina lyft godkännda, det var bra. Micke, Marlene, Isak, Sandra, jag, JUha, Max och Liv var och tittade på. Dommaren tackade oss som satt i publiken han tyckte det var roligt med publik. Sen stannade Petter kvar för klubben har ordnat ett läger med två övernattningar, Spännande.
Sandra och barnen följde med oss hem, vi var lata och gick på pizzan och åt, där var det en liten släktträff, vi tog upp hela pizzan jag, Juha, Sandra, Max, Liv, Micke (min bror), Marlene, Isak, Felicia (min syskonbarn) Ulf (kusin till mig) Kethryn (hans fru) Amanda, Iris och Greta. Livat men trevligt.

Sandra lämnade barnen med mig och hon gick till sin kompis Hanna, dom ville träffas och umgås lite innan hon åker hem till Stockholm. Max gick och frågade efter mamma av och till. Efter vällingen somnade Liv i mitt knä så jag lade henne i min säng, men Max han vägrade, hade ingen snuttefilt med sig och då är det svårt att sova. Han grinade och grinade till slut fick jag ringa efter Sandra. Det känndes tråkigt att behöva göra det.

I dag när jag ringde till Sandra berättade hon att Max hade vägrat sova hemma också och att Liv hade 40 i temp. Var till min pappa en stund i dag med julklapp från Max och Liv söta kort på dom, Max är en pepparkaksgubbe och Liv en tomtegumma.

Måste ta mig i kragen och ansöka om ett bidrag för Christians räkning, jag tycker att sådant är jobbigt, men jag var på HC före jul och fick ett läkarutlåtande på honom. Det är så svårt att veta vad som finns det finns ingen som berättar något vart man kan vända sig, så vi har säkert missat mycket under årens lopp som han kanske har haft rätt till....Vad vet jag.

Funderingar

Ofta undrar jag om det finns flera som jag med två barn som har utvecklingsförseningar. Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med någon. Det är mycket att tänka på, allt ska planeras. När Jimmy gick sitt första år i skolan så sade jag till en förälder på skolavslutningen. Vad skönt med sommarlov, slippa allt, det tyckte inte hon, jag förstår henne nu. Jag var ung då och hade mera energi, men eftersom att barnen behöver mig så mycket med stöd och hjälp så kan det många gånger vara semester att jobba. Få vila huvudet lite. Jag märker när pojkarna är hos Hasse är jag lite lugnare. Ofta så jobbar jag när dom är hos sin pappa eller så sitter jag hemma och är bara trött. Åldern har kanske tagit ut sin rätt...

Jag har hittat nyckeln som jag tappade på julaftonen, tur det då, för det var Petters och han hade sin skåpnyckel på samma...

Annandag jul

Sitter och slöar vid Tv och datorn. Dom har visat om Tsunamin flera gånger, fem år sedan det hände, grymt. Vad något som är så vackert kan bli så otäckt och bara fruktansvärt.

Igår hade jag lite planer på att åka på annandagsderby Broberg-Sanviken, jag är lite mera osäker nu, det blåser hemskt ute, sen har dom gått ut med halkvarningar och att det ska komma snö. Det är skönt att sitta hemma och bara vara. Tror att Jimmy och Christian kommer i dag så det kan vara skönt att ladda batterierna lite. Den senaste tiden har varit stressig, det är alltid mycket att göra före jul sen jobbade jag mycket innan.

Vi får väl se hur dagen slutar...

Juldagen

Klockan har tickat över till annandage. Vi har haft en ganska bra jul. Lite jänderlser får man räkna med. Vi var trots allt till Micke på morgonen och åt gröt, när vi sen kom hem hade jag appat nyckeln, vi var utlåsta klockan ett en julafton, Juha och Petter gick en genom källarfrönstret. När Kalle Anka skulle börja så kom Petter åt en sladd så jag missade hela tomtens verkstad, sen stressade vi med mat, men ingen kom och åt, sandra och hennes familj blev försenade. Pojkarna åt hos sin pappa så tre stycken satt vi vid vårt julbord, spelade julmusik iallafall. Sen kom  Hasse upp med pojkarna, Christian stressad och orolig för det som komma skulle, han vankade omkring, Jimmy satt och slog i soffan. Till slut Km Sandra, Jimmy och barnen. Rätt som det var bankade det på döggen och in kliver tomten och det fanns tre som var försiktig, Men alla gick fram och hämtade packet. Mitt i utdelningen kom Marlene min svägerska och hennes barn. Sen kom mina barns pappa så det blev lite rörigt ett tag. Men hellre det än att någon sitter själv på julafton.

Sandra skjutsade hem Hasse, Jimmy och Christian vid 22.30, sen spelade vi spel till halv tre så hela dagen i dag har varit som ett töcken. Vi bjöd mIcke (min bror) hans fru Marlene med barn på mat på kvällen. På dagen var jag ute och åkte spark stannade till hos min kusin Anki och gick in en stunde då var Kenneth där hennes storebror och min kusin och det var så hilma kul att träffa honom.

Två dagar kvar till jul

Ska snart åka och jobba, har tagit på mig ett extra pass behöver pengar. Juha är varslad från Januari, vilken trevlig julklapp. Annars är det som vanligt. Satt och fyllde i pappaer på söndagkväll om Christians behov inför boendet som vi har fått från juni. Skrev att han sover nätterna igenom för det mesta, söndagnatt halv tre var han uppe och tände alla ljus och kom in och väckte oss. Jag hade jobbat hela helgen och skulle iväg på morgonen igen även Christian skulle upp och i väg på fritids. Efter ett tag släckte jag ner och han gick väl och lade sig för det gjorde jag. På morgonen vid sex var han helt slut, men upp kom han.
Jag vill tacka för alla kommentarer, jag skulle mer än gärna göra en sådan resa Hanna. Man vet aldrig, det var ett tag sen.Tyvärr så hjälpte inte akupunkturen på mig vi provade TNS igår och jag ska få hyra det i två veckor. Igår jobbade jag dag sen iväg till Iggesund till sjukgymnasten sen till stan igen och handlade kom hem halv tio, helt slut. Som vanligt har jag köpt för mycket julklappar, börjar tidigt och då drar det lätt iväg, lär mig aldrig. Nu ska jag ut i snön med min hund och posta julkort, sen iväg och jobba börjar halv två till kvart över nio.

Julstämmning

I dag sen jag jag kom hem från jobbet tog jag sparken och min hund Hedda och vi åkte upp i värsta snöovädret till mammas gra och tände ljus. När jag kome hem hade Juha och Petter börjat klä granen, sen åkte dom iväg på träning då spelde jag julmusik, klädde klart den påbörjade granen. Sen pyntade jag klart det mesta. Det luktar så gott av granen. När jag var klar med det kom Christian hit med sin pappa, jag jobbar i morgon och ska lämna han på fritids, med helt ny personal som han inte känner, hoppas det kommer att gå bra.

En kompis ringde till mig igår för hon hade läst min blogg, hon sade att under alla år som vi har känt varandra har jag inte klagat. En gång har jag gjort det men då sade en nära anhörig till mig att jag nte skulle klaga för jag hade inte pojkarna hela tiden.
Men sorgen av att mina pojkar inte kommer att växa upp till självständiga individer. Nu kommer vi att vara i behov och vara beroende av olika människor resten av livet.....

Livet är svårt

Livet känns väldigt orättvist, ibland undrar jag varför jag har drbbats så mycket, undrar vad jag har gjort för ont. Dom visa säger att man får inte mer än vad man klarar av. Av alla människor som jag känner är det bara jag som saknar en mamma, dom andra har haft turen att få ha sin mamma kvar i livet. Dom vet inte vilken tur dom har. Jag saknar henne jättemycket, nu sitter jag til ch med och gråter, det bara kommer.
Jag har ingen att vända mig till och fråga om olika saker, känner mig fruktansvärt ensam.
Jag har lätt för att umgås med små barn, men stora barn har jag svårt att visa känslor, som mot mina stora barn, det blir så konstigt. Det blir kanske så när man inte har haft någn förebild, jag fick inte ha min mamma kvar som vuxen.
Har varit på stan och handlat julklappar i dag, det är härligt ute, snö, sol, ca 20 grader kallt. Är det vinter så är det. Det var mycket folk på stan. Träffade min kompis Mia så vi gick och fikade sen vandrade vi runt lite. Nu har jag bara någon liten sak kvar (tror jag). Jobbar lördag, söndag, måndag, tisdag det känns tungt.

Barnbarn

Är barnvakt till mina barnbarn i dag, Sandra jobbor och hon kome med dom sju på morgonen. Vi har varit ute och åkt pulka, lekt. När Petter kommer hem ska vi baka pepparkakor, av en fädig deg. Det är härligt med all snö.
Mina stora pojkar ska vara hos sin pappa i helgen, på söndag kväll kommer Christian till mig, jag jobbar måndag och tisag och då ska han vara på fritids inne i stan. Han måste ha tillsyn och hjälp. När dom ringde från fritids för några veckor sen och frågade om Christian skulle komma något på lovet, det blir två dagar och det är till veckan sen kan vi pussla lite. Det kommer att bli så skönt en när han slutar skolan och man slipper tänka på fritids. Det ser jag fram mot.
Det ska bli skönt att slippa packa alla väkor, från när Jimmy var fem sex år har jag packat väskor, då fick vi en stödfamilj där var JImmy en helg i månaden och några extra dagar på sommarlovet. Dom var han hos ganska länge, toppensnälla människor, dom hade en dotter som red och Jimmy brukade följa med till stallet. Sen fick mamman i familjen lite problem med sitt hjärta så hon orkade tyvärr inte. Jimmy fick vara på kortids en helg i månaden och någon vecka sommartid. Han trivdes inte så bra där. Även fast Jimmy inte har något tal kan han visa hur han mår. Han var allid sur, grinig och arg när han kom från kortids. Eftersom att jag jobbar helger så fick han vara där ändå, det gick bra när han var där sade personalen, allt kom när han kom hem....
Nu ska jag titta om Max och Liva har vaknat. Måste på banken innan baket..

Tomtar

I måndags var jag till Sandra och klädde ut mig till tomte skrämde väl mina barnbarn lite. Christian som är 20 år är ännu lite rädd för tomten. Han brukar säga att tomten inte finns, eller att det är morbror Micke som är tomte, han säger även att det är en mask, samtidigt är han rädd ändå. Nu ska jag vara ledig två dagar sen jbbar jag ända fram till julafton.
Sandra och barnen kom hem i dag när jag kom från jobbet. Liv hade en så söt tomteklänning och Max var en pepparkaksgubbe, världens sötaste tycker jag då. I dag har det nog snöat hela dagen.

Min familj

Jag har en pappa sm br med sin sambo på samma ort som mig, vi träffas när någon fyller år, jag vet inte varför det har blivit så, så det blir inte så många gånger på ett år. Vi firar inte jul tillsammans heller. Han brukar komma förbi någon dag före jul med julklappar om vi inte är hemma lämnar han dom på våran inglasade altan.
Jag har två bröder som båda har barn, en har en fru. Förr har vi träffats ganska ofta fast det var kanske mera när barnen var lite mindre. Mina bröder träffas ganska ofta, jag vet inte varför jag har blivit utanför. Jag funderar ofta på det. Det gör mig ledsen. Fast min ena bror har mycket att göra med olika träningar och hans båda barn är med på mycket olika aktiviteter.

15 december, snart jul

Nu närmar sig julen med stormsteg. Jag jobbar nästan varje dag. Känner mig trött och sliten. Det har varit en jobbig höst lång och mörk.
Det är när det blir stora högtider som jul då mäker man vad ensam man är. På julafton på dagen så är vi ensamma jag, Juha och Petter. Vi ska väl åka till hans föräldrars grav i Iggeund och på mammas grav och tända ljus, sen efter Kalle kommer Jimmy, Christian, Sandra, hennes Jimmy, Max och Liv då blir det mat sen tomte. Jimmy, Sandra och barnen sover nog kvar medan pjkarna ska sova hos sin pappa. Funderar på att gå på midnattsmässa, det brukar vara fint.
Fast jag ska inte klaga det är så många som sitter helt ensamma på julen. Jag har Juha och barnen omskring mig.


14 december

En morgon som alla andra, pojkarna trötta, blev lite sent igår. Inte den bästa start för en ny vecka. Fick nästan dra Christian ur sängen. Efter påklädningen tände vi ljus och tittade på julkalendern, sen åt vi frukost. Tog bilen upp till bussen, Christian ville det och gärna för mig, det är mycket packning. Varje fredag kommer han hem med veckans tvätt. Sen ska det packas en ny väska och skickas med på måndagen + en rygga. Det är mycket slit och släp, det är nog därför som jag inte blir bättre i min rygg någon gång.
Har varit till Sandra och hälsat på, satte på mig tomtemasken och knackade på fönstret, Max och Liv blev lite rädd. Sen blev dom glad när jag kom in. När barnen hade ätit lunch tog jag med dom ut, vi gick och gungade, spelade lite boll och bara gick omkring på området där dom bor. Sandra passade på att göra sig i ordning för hon skulle iväg och jobba.
Jag hade tänkt att åka och hälsa på min moster och morbror när jag ändå var i stan, men det blev sent innan jag kom från Sandra och jag ska på akupunktur för ryggen. Åker dit en annan dag. Nu är det dags att gå ut med hundarna dom tittar lite bedjande på mig.

Lucia kväll

Vi har varit på Lucia inne i Hudik, det var mycket folk där. Jimmy var där med sitt boende. Han blev så glad, har dåligt samvete för att han inte har varit hemma i helgen. Men jag har bara inte orkat. Är trött jobbade förra helgen och jobbar nästa. Det samvetet får jag försöka lära mig att leva med. Det är svårt.
Har pratat med Sandra, hon hade haft det bra i Stockholm, den resan var hon värd. Jag ska åka dit i morgon när jag lämnat Christian på bussen. Han åker till Bollnäs i morgon strax före nio.
Vi har varit och grattat Isak som fyllde 11 år i fredags.
Ofta undrar jag över hur mitt liv skulle ha varit om mamma hade levat. Hon hade nog hälsat på mig tror jag. Hon hade säkert träffat mina barn också och även mina barnbarn.

Albert och Herbert

Christian och jag sitter och tittar på en gammal julkalender av Albert och Herbert. Fast Christian sitter som vanligt och bläddrar med sina kort och kikar lite ibland. Blir lite sentimental... Det är Lucia inne i stan i dag för medlemmar i FUB, funderarar på om vi ska åka. Det serveras julgröt sen kommer Lucian, få se hur det blir.

13 december

I dag är det lucia. Helgen har varit bra. Igår var Christian med Petter och Juha till hockyplanen och spelade lite hocky. Chrstian är med på isen med klubba, han tycker att det är roligt...Sen på eftermiddagen bakade vi bullar med saffran i, spelade julmusik och Christian sjöng med. Han älskar musik. På kvällen blev det pizza, gott.

Bemöta med respekt

Varför ska det vara så svårt att bemöta folk med olika handikapp?? För många år sen var jag till en optiker med en kvinna som satt i en rullstol. Hon hade problem med sina glasögon. Optikern vände sig till mig som skjutsade kvinnan och frågade mig vad hon hade för problem med sina glasögon. Jag sade till optikern att det kan du fråga henne om. Han hade lite förstånd att bli generad i allafall. Kvinnan som jag hade med blev ledsen.
Ibland när folk träffar mina pojkar pratar dom barnspråk, det är en förolämpning tycker jag. Jimmy har inte tal och honom hejar inte alla på, Christian hejar alla på för han hejar tillbaka. Jimmy förstår det mesta av vad det man säger fast han inte kan prata så märks det. När jag skjutsar hem honom till hans gruppboende finns det personal som inte säger hej till Jimmy när vi kommer utan vänder sig till mig direkt. Då blir jag ledsen.
Sist när jag skjutsade hem Jimmy var det en sådan gång. Nu börjar Idol.

Fredag kväll

Har fått ett pappet från kommunen att jag ska betala 2700 kronor per månad för Christian i Bollnäs. Jag har ett vårdbidrag för honom, men det kommer inte att täcka, för det är mycket som kostar extra. Tur att det är sista året som han går där.
Det blir dyrt för sen ska det vara fickpengar några hundra i veckan, kläder, han sliter mycket käder, men fy vad jag gnäller.
Det är nog det svarta tråkiga vädret som gör det, pratade med en arbetskamrat i dag och hon åker till Kanariöarna nästa onsdag och blir där i tre veckor, inte helt fel. Slipppa hysterin. Hon har vuxna barn, sen barnbarn. Det är hon och hennes man som åker, när hennes barn växte upp fick dom välja på att åka utomlands över jul eller vara hemma och få julklappar, dom valder oftast att resa. Härligt. Jag blev lite avis.
Fast jul vill jag nog fira hemma i Sverige med mina barn och barnbarn, men åka efter skulle jag mer än gärna göra. Jag tycker om att resa, som mest har det blivit två veckors resa, oftast en vecka. Sandra och jag gjorde en resa själva med några vänner till henne och mig för sex sju år sen. Då fick jag egen tid med henne, det var mysigt. Både hon och jag behövde det. Har gjort en med Petter också, förra året, med en kompis till mig och hennes dotter (klasskamrat till Petter), sen har vi åkt familjen inte Jimmy och Christian, bokade och Christian en gång men jag fick avboka i sista minuten för han vägrade följa med.

Fredag

Har varit på mammas grav och tänt ljus, tände ett i min lyckta och två med lock på, det lyser upp så fint, det var alldelset svart på den sida som mamma ligger. Christians pappa hämtade Christian på bussen så jag hann att gå på akupunkturen som jag hade tid för. Så nu sitter jag och väntar på att han ska komma. Det har varit en jobbig vecka på jobbet också med alla förberedelser inför julen, i dag har jag varit med och klätt två julgranar, en kom det en lucia, jättefint. Ringde till Sandra när jag åkte hem då satt hon på tåget på väg till Stockholm.

I kväll ska vi nog titta på idol finalen. Om jag orkar när alla har lagt sig ska jag nog slå in lie julklappar och kolla vilka som det är kvar att handla till.
I dag tycker jag jättesynd om mig själv och mår dåligt, för det första har jag en jäkla värk i ryggen och det strålar ut i benet, sen känner jag mig så himla ensam. Jag har många vänner att hälsa på och gå ut med en kväll. Det är inte ofta det kommer någon till mig, jag vet inte om det är mig det är fel på eller om det är jobbigt med Jimmy och Christian.

Gruvar mig

Som alltid gruvar jag mig till helgen när Pojkarna ska komma. Det är min lediga helg från jobbet men det är heltidsjobb hemma. Trots sin ålder ska dom ha hjälp med mycket, som påklädning till viss del, mycket aktivering, dusch. Snart är det jullov också, tre veckors ledighet. Puh........

Sandra ska åka till Stockholm i morgon till sin kompis Hanna, hon blir där över helgen. Hoppas dom får en riktigt mysig helg bara dom två. Det kan hon behöva. Lite avkoppling från barn och vardagen..Det är hennes kille Jimmy som ska vara med barnen i helgen, hoppas det går bra. Jag har sagt till Sandra att han kan ringa mig så kan jag hjälpa till med barnen. Hon tyckte att han kan ringa sin egen mamma om det är något.

14 dagar kvar till jul!!

Otroligt vad tiden går fort när man tänker tillbaka. Julen är på många sätt en jobbig tid samtidigt som det är roligt. Jag har alltid älskat julen. När jag var barn och ända framt till när min mamma dog firade vi helt underbara jular. Julafton åt vi middag med mina kusiner och med mormor, kvällen tillbringade vi själva med mormor, tomte. Juldagen, annandagen och tredjedag jul var det middagar hos olika släktingar. Jag har inte varit på en julmiddag på många år. Dom senaste åren har vi gått till min yngste bror och ätit grötfrukost, sen har dom kommit och ätit middag hos oss.

I morgon är det fredag och Christian kommer hem med bussen, den brukar komma 14.45 från Bollnäs. Christian ska vara hos mig i helgen och det gillar han inte, han är pappas pojke. Fårn det han kommer på fredag fram tills han lägger sig vid 22 tiden går han ett steg bakom mig och frågar om han får åka till sin pappa, han kan även gråta och vara arg på mig för att han ska vara hos mig, kan gråta i timmar och tjata. Det är hemskt stressande och jobbigt, jag blir även ledsen. Lördagen brukar bli lite bättre. Så Jimmy får inte komma hem förrän på lördag när Christian har lugnat ner sig lite. Vissa helger och semestrar är för jvliga på ren svenska. Jag har gått ner i källaren och gråtit många gånger över orättvisor. Men ofta kommer Jimmy och Christian efter. När en 20 åring sitter och gråter är det hemskt det är nog svårt att föreställa sig. Det är mest mot mig som Christian håller på inte lika mycket mot min sambo, som han är med när jag jobbar helger och pojkarna är hos mig.

För många år sen när pojkarna bodde hemma hela tiden, dom bodde en vecka hos mig och en vecka hos sin pappa, så sade jag till en släkting att jag tycker att det var jobbigt. Till svar fick jag att jag inte skulle klaga för pojkarna bodde inte hos mig hela tiden. När pojkarna var hos sin pappa fick jag inte vila upp mig ändå ftersom jag har två barn till Sandra och Petter som hade träningar och matcher i olika sporter. Sen har jag aldrig mer sagt något.

Fortsättning på min annorlunda familj nr 3

Åren 2007 och 2008 har varit grymt jobbiga. Jag har mått jättedåligt. Det är under dom två åren som Christians jmnåriga tagit körkort, tagit studenten. Vi har uppvacktat dom som tagit studenten. Jag har gråtit mycket, både för Christians skull och för oss andra i familjen.
Han går fortfarande i skolan och kommer aldrig att bli en självständig person som kan skaffa familj och resa.
Han går hemma med mig och har svårt att sysselsätta sig själv. Om jag inte aktivirera christian blir han sittande med tex en kortlek och bläddrar, ute kan han stå och kasta sten. Jag måste hela tiden ysselsätta honom som man gör med mindra barn och då är han 20 år.  Medans jämnåriga är ute och har roligt blir han mera krävande. Det är ofta så tror jag att det är lättare att ha barn med utvecklingsförsening eller olika handikapp när dom är små, då behöver alla hjälp men ju äldre mina pojkar har blivit desto jobbigare har det blivit. Det blir tyngre både psykiskt och fysiskt, sen blir man inte yngre heller.
Det är väldigt sällan som jag åker och hälsar på någon med båda pojkarna, det är till några personer bara och sällan. Man blir nog lite ensam.

Petter har också fått suttit i kläm många gånger, fast man försöker få allt så normalt som möjligt så blir det inte så. Han och Sandra har nog fått många frågor genom årens lopp om sina bröder, som dom inte har berättat för mig. Petter har frågat sin pappa varför han inte kan ha friska bröder som "alla andra". Vad svara man på det. Det är väl allas önskan man har att få ett friskt barn och att drabbats två gånger det är tufft

Jimmy och Christian älskar att bada, sommartid åker vi och badar som alla andra, mina pojkar kliver i på en gång sitter i och stänker timme efter timme, stänker ner andra som är på väg ner och ska doppa sig. Jag har sett många undrande blickar under årens lopp. Folk pekar, tittar och viskar. Petter tycker att det är jobbigt. Kan även jag tycka. Fast dom flesta känner till oss när vi åker på våra vanliga ställen....

Fortsättning på min annorlunda familj

Om jag ska jämföra hur det var med att se hur mina pojkar utvecklades, så var de svårare att se hur Christian halkade efter sina jämnåriga. När han var lite och till han var tre fyra år var nog han mer som andra barn. Lite senare kanske, han slutade med blöja tidigare än vissa andra jämnåriga. Fast han var lite i växten. Jag var bland dom första att få barn av mina kompisar, ett år fter mammas bortgång fick jag barn.
Många av mina kompisar fick barn samtidigt som jag fick Christian, samma år, eller året före eller efter. Det är kanske därför det varit tuffare att se hur deras barn har utvecklats, börjat skolan, skaffa kille/tjej, börjat gymnasiet, tagit studenten mmmm. Dom har haft kontaktnät omkring sig som brytt sig om dom och deras barn. Ibland har jag varit avundsjuk. Många gånger stoppade jag mina barn i vagn, packade fika och gick upp till mammas grav och då satt vi där och fikade.
Nu för några år sedan berättade en lärare för mig som Sandra hade att hon kunde vara jätteledsen och gråta på skolan för att inte hon hade någon mormor eller farmor, vad jag kommer ihåg har hon aldrig sagt till mig att hon varit ledsen över det. Hon hade även sagt till samma person att när jag var gravid med Petter ville hon inte ha någon lillebror, hon ville ha en lillasyster, hon var säkert rädd att det skulle vara något fel om det var en pojke.

Jimmy och Chrstian har gått på träningsskola i 10 år, sen gymnasiesärskola i Bollnäs, 4 år. Christian slutar sommaren 2010. Båda pojkarna har komfirmerat sig, fast då i olika grupper inne  i stan.

En annorlunda familj!!!

Hur mycket ska man orka med? Jag är född 1965 och har stora barn om man ser till åldern dom är 25, 22, 20 och 13 år, tre pojkar och en flicka. Det är bara det att två av pojkarna har psykomotorisk utvecklingsförening av olika grader. Det är killen som är 25 och 20 åringen som har dessa diagnoser. Men mina två pojkar kommer aldrig att bli vuxna, och självständiga, dom kommer alltid att vara beroende av mig, sin pappa och personal. Det är jättejobbigt att tänka så.
Dom kommer aldrig att kunna känna frihet att bestämma själva vad dom vill göra, inte bestämma när dom vill gå och lägga sig eller hur länge dom vill sova. Det kommer alltid att vara människor som bestämmer vad dom ska göra och när dom ska göra olika saker. Jag kommer heller aldrig att kunna känna den frihet som många känner när barnen växer upp, när dom har flyttat hemifrån. För mig har det bara blivit jobbigare ju äldre barnen blivit, man ser skillnad och jämför i smyg med hur andra har det och ibland känner jag en viss avundsjuka, varför jag har drabbats med två som har handikapp. Men jag ska ta det från början.

När jag var 18 år avled min mamma i lungcancer efter en kort tids sjukdom. Jag hade nyss flyttat hemifrån, flyttade ihop med min dåvarande pojkvän, som sen blev pappa till tre av mina barn. I maj flyttade jag, mamma blev sjuk i slutet på juli och hon avled i augusti. Vi viste att hon skull dö, hon visste inte det. Kvar blev jag min pappa och mina två yngre bröder som var 9, 15 år mamma var 39 och hon skulle fylla 40 i oktober. Att förlora en mamma i den åldern var hemskt och jag saknar henne enormt mycket än. Jag och mina syskon har gått misste om mycket, mamma är mamma ändå. Någon som man kan vända sig till, någon som ringer och frågar hur man mår och hur barnen mår. Det är nog bara min farmor som brukade ringa och fråga fter mig och barnen.
Farmor brukade ringa och fråga hur jag mådde, hur det var med barnen, hon brukade komma och hälsa på när hon hade skjuts, ibland var farfar okså med. När det hade gått ett tag sen jag var och hälsade på farmor och farfar brukade farmor ringa och säga att nu var det länge sen du var hem. Då brukade jag säga att jag kommer då eller då och då blev hon nöjd. Tyvärr är hon borta sen några år. Nu är det ingen som ringer mer och frågar. Nog om det.

Min förste son fick jag när jag var 19 år. Jag fick havandeskapsförgiftning. Magen växte inte som den skulle. Min son är född fyra veckor för tidigt men vägde bara 1730 och 42 lång. Han var pigg sade doktorn. Låg på barn i fyra veckor, sen fick vi åka hem. När vi varit hemma några dagar kom distriktsköterskan hem och vägde honom, hon hade en våg i en väska. Men Jimmy som vi döpte vår son till växte inte så som kurvorna tycker att man ska göra. Så vi åkte in och ut på barn och träffade olika läkare och gjorde hur mycket undersökningar som helst, röntgen här och där, vi var till andra sjukhus och träffade andra läkare, ingen visste vad som var fel, men alla sade att han nog kommer att komma i kapp. Tyvärr gjorde han inte det, inte på något sätt.

Tre år gammal fick Jimmy en liten syster som vi döpte till Sandra, en pigg tjej, hon var tidig med allt. Full fart från hon föddes. I dag är hon 22 år och har barn själv, tvillingar Max och Liv som är 1,5 år.

1,5 år senare kom Christian, han var inte lika liten som Jimmy, han vägd 2820. Inte lika pigg som sin syster, han hade kolik, falsk krupp, allt möjligt, han matvägrade när han var liten och några år fram i tiden, vi skulle ge honom mycket fett sade dietisterna och doktorer, grädde i maten, gräddglass mm. Det var jobbigt, men jag var ung och man får inte mer än vad man orkar med säger dom som vet. Lite orättvisst fördelat är det tycker jag. Runt oss har det inte funnits någon som har erbjudit sig att hjälpa till, eller att ta hand om Sandra som nog skulle ha mått bra av att komma hemifrån och fått uppmärksamhet. Hon har inte fått samma uppväxt som sina kompisar, vi har inte kunnat gjort samma saker. Det har jag jättedåligt samvete för.
Mina barn har inte haft någon farmor eller farfar heller, dom är också döda. Vi har varit väldigt ensamma, är än i dag.

Alla avlutningar på dagis och lucia när "alla andra" har haft mor och farföräldrar med sig då känner man sig ensam. Jag har saknat någon att prata med i alla år, ibland bara gråter jag och det känns som att nu orkar jag inte längre och jag känner mig så ensam...............

1992 separerade jag och barnens pappa, jag flyttade till en lägenhet. Träffade en kille. 1996 fick vi en son tillsammans, som heter Petter och han är frisk.

RSS 2.0