Livet är svårt

Livet känns väldigt orättvist, ibland undrar jag varför jag har drbbats så mycket, undrar vad jag har gjort för ont. Dom visa säger att man får inte mer än vad man klarar av. Av alla människor som jag känner är det bara jag som saknar en mamma, dom andra har haft turen att få ha sin mamma kvar i livet. Dom vet inte vilken tur dom har. Jag saknar henne jättemycket, nu sitter jag til ch med och gråter, det bara kommer.
Jag har ingen att vända mig till och fråga om olika saker, känner mig fruktansvärt ensam.
Jag har lätt för att umgås med små barn, men stora barn har jag svårt att visa känslor, som mot mina stora barn, det blir så konstigt. Det blir kanske så när man inte har haft någn förebild, jag fick inte ha min mamma kvar som vuxen.
Har varit på stan och handlat julklappar i dag, det är härligt ute, snö, sol, ca 20 grader kallt. Är det vinter så är det. Det var mycket folk på stan. Träffade min kompis Mia så vi gick och fikade sen vandrade vi runt lite. Nu har jag bara någon liten sak kvar (tror jag). Jobbar lördag, söndag, måndag, tisdag det känns tungt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0