14 dagar kvar till jul!!
Otroligt vad tiden går fort när man tänker tillbaka. Julen är på många sätt en jobbig tid samtidigt som det är roligt. Jag har alltid älskat julen. När jag var barn och ända framt till när min mamma dog firade vi helt underbara jular. Julafton åt vi middag med mina kusiner och med mormor, kvällen tillbringade vi själva med mormor, tomte. Juldagen, annandagen och tredjedag jul var det middagar hos olika släktingar. Jag har inte varit på en julmiddag på många år. Dom senaste åren har vi gått till min yngste bror och ätit grötfrukost, sen har dom kommit och ätit middag hos oss.
I morgon är det fredag och Christian kommer hem med bussen, den brukar komma 14.45 från Bollnäs. Christian ska vara hos mig i helgen och det gillar han inte, han är pappas pojke. Fårn det han kommer på fredag fram tills han lägger sig vid 22 tiden går han ett steg bakom mig och frågar om han får åka till sin pappa, han kan även gråta och vara arg på mig för att han ska vara hos mig, kan gråta i timmar och tjata. Det är hemskt stressande och jobbigt, jag blir även ledsen. Lördagen brukar bli lite bättre. Så Jimmy får inte komma hem förrän på lördag när Christian har lugnat ner sig lite. Vissa helger och semestrar är för jvliga på ren svenska. Jag har gått ner i källaren och gråtit många gånger över orättvisor. Men ofta kommer Jimmy och Christian efter. När en 20 åring sitter och gråter är det hemskt det är nog svårt att föreställa sig. Det är mest mot mig som Christian håller på inte lika mycket mot min sambo, som han är med när jag jobbar helger och pojkarna är hos mig.
För många år sen när pojkarna bodde hemma hela tiden, dom bodde en vecka hos mig och en vecka hos sin pappa, så sade jag till en släkting att jag tycker att det var jobbigt. Till svar fick jag att jag inte skulle klaga för pojkarna bodde inte hos mig hela tiden. När pojkarna var hos sin pappa fick jag inte vila upp mig ändå ftersom jag har två barn till Sandra och Petter som hade träningar och matcher i olika sporter. Sen har jag aldrig mer sagt något.
I morgon är det fredag och Christian kommer hem med bussen, den brukar komma 14.45 från Bollnäs. Christian ska vara hos mig i helgen och det gillar han inte, han är pappas pojke. Fårn det han kommer på fredag fram tills han lägger sig vid 22 tiden går han ett steg bakom mig och frågar om han får åka till sin pappa, han kan även gråta och vara arg på mig för att han ska vara hos mig, kan gråta i timmar och tjata. Det är hemskt stressande och jobbigt, jag blir även ledsen. Lördagen brukar bli lite bättre. Så Jimmy får inte komma hem förrän på lördag när Christian har lugnat ner sig lite. Vissa helger och semestrar är för jvliga på ren svenska. Jag har gått ner i källaren och gråtit många gånger över orättvisor. Men ofta kommer Jimmy och Christian efter. När en 20 åring sitter och gråter är det hemskt det är nog svårt att föreställa sig. Det är mest mot mig som Christian håller på inte lika mycket mot min sambo, som han är med när jag jobbar helger och pojkarna är hos mig.
För många år sen när pojkarna bodde hemma hela tiden, dom bodde en vecka hos mig och en vecka hos sin pappa, så sade jag till en släkting att jag tycker att det var jobbigt. Till svar fick jag att jag inte skulle klaga för pojkarna bodde inte hos mig hela tiden. När pojkarna var hos sin pappa fick jag inte vila upp mig ändå ftersom jag har två barn till Sandra och Petter som hade träningar och matcher i olika sporter. Sen har jag aldrig mer sagt något.
Kommentarer
Trackback
